Liten i storasysters diadem, helt inne i Emil i Lönneberga på tvn. Att en spelfilm som utspelar sig för så länge sedan kan vara så intressant och fängslande för en tvååring... Till varje nytt avsnitt då vinjetten spelar "Du käre lille snickebo här kommer jag igen" då sitter hon och halvsjunger med och avslutar alltid med Eeeeebiiiil! Lilla skrutten, M är tydligen en svår bokstav så de fick bli B istället :) Så charmigt med dessa små svårigheter hos barn. Själv kunde jag inte säga V utan använde J istället när jag va lila gammal. Haha, Jatten! Då förstod mina föräldrar att jag va törstig ;) Har ni några sånna minnen av att ni haft svårt med uttal som barn? Eller kanske snarare om ni fått det berättat för er, man har kanske inte så starka minnen från den åldern själv :)