19 januari 2015

Brand

Vardag

Vår lördagkväll vart inte riktigt som vi planerat. Vi hade ordnat barnvakt så vi kunde plocka bort alla julsaker, städa, baka, sätta ihop Ikea möbler till tjejernas rum och till slut gå ut och äta en bit på en restaurang där Andreas kompis skulle spela. Vi hann dock inte så mycket...
 
Jag orkar inte gå in på detaljerna men många gärn i elden (blir ju bokstavligt nästan) gör att man lätt glömmer vad man är och håller på med och detta ledde till att det började brinna i köket.
 
Elden var ca en meter och lågorna slog upp från  en kastrull med smör i på spisen upp på spisfläkten. Paniken bröt ut i både mig och Andreas som skrek åt mig att blöta en handduk och lägga över elden. Eftersom vi var rädda att elden skulle sprida sig upp i köksskåpen tog Andreas bort kastrullen och höll i den. Lågorna vart bara större och den enda handduken jag hade i närheten var en liten kökshandduk. Man kan vara efterklok och tänka att det fanns ju mycket bättre sätt att ta itu med detta men där just då, just när lågorna slog upp och känslan av att inte ha kontroll var ett faktum då agerade jag så här. 
Jag kastade den blöta handduken över kastrullen och över lågorna. Vattnet gjorde så det brinnande smöret exploderade och Andreas som stod på andra sidan fick då brinnande smör över hela handen som han höll kastrullen i. Han börjar skrika av smärta och tappade den brinnande kastrullen ner i golvet. I mitt huvud va det först prio på att släcka elden som nu stod och brann mitt på köksgolvet och jag tog bort den blöta handduken och kastade på den igen. Lyckades denna gång täcka hela kastrullen och kväva elden. Alla mina näshår va bortbrända och jag va helt sotig. Kastrullen stod och rök och jag sprang vidare in till Andreas som låg och skrek vid handfatet på toaletten. Jag va helt skakis och såg hans hand samt hur han yrade, skakade och skrek. Tog de ett snabbt beslut att ringa 112 trots att Andreas skrek att de va lugnt. Han på 112 försökte lugna mig, få mig att se så elden verkligen va släkt, stänga av allt som va igång, vädra, låsa upp ytterdörren och hålla Andreas hand under rinnande vatten tills ambulansen kom. Med ambulansen kom två lugna och strategiska män som hjälpte Andreas med smärtstillande och la om handen samt lugnade mig och fick mig att samla ihop skor, plånbok, telefon osv till oss. 
 
Vi åkte med ambulansen till St Görans akut och fick direkt åka vidare med bår till kirurgen där Andreas vart behandlad med mer smärtlindring och omläggning av handen. Efter någon timme slutade han att skaka och blev super trött. Andreas gillar inte att bli medicinerad och fick för sig att han skulle sluta andas så jag fick stå och hålla honom vaken. Han yrade en del och va väldigt ledsen över sin hand och jag försökte lugna honom. 
 
Dagen efter fick vi åka till Karolinska och deras plastikavdelning för rekonstruktion för att bestämma skadorna och se vad de skulle göra. Handen såg inte rolig ut när de tog bort omläggningen utan va blodig med blåsor och blöt av vätska. Men sådan tur va var det bara ett område uppe på ha den som fått tredje gradens brännskada (det värsta, då huden bränns så djupt att nerverna dör och man förlorar både känseln och förmågan att bygga ny hud själv) och resten av handen va av andra gradens och kommer bli återställd helt om några veckor. 
 
 
Jag känner mig illa däran psykiskt och får för mig att det brinner i köket hela tiden. Mår väldigt dåligt både av skuld och av händelsen. Jag kan inte komma ihåg när jag va så trött senast... Utmattande är det. 
 
Min stackars man som är helt handikappad och bara har en hand samt helt borta av morfin och smärtstillande tabletter. Jag försöker göra så gott jag kan genom att hjälpa honom med vardags saker, hämta hink när illamåendet sätter in och ordna med allt annat. 
 
Är så tacksam över att det ändå inte gick värre. Golvet i köket är brännskadat men de kunde vart hela köket eller hela lägenheten. Barnen var inte hemma så de slapp se allt och vi fick hjälp på en gång. Så tack för det, verkligen!
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress