Nästan hela förra veckan bestod av att skola in vår yngsta på förskolan. Jag var med henne mellan 9.30-14.30 tisd, onsdag och torsdag fast sista dagen satt jag mest still på en stol och följde inte med henne runt som jag gjort de andra dagarna. Anledningen va ju att de små liven skulle klara sig själva men också känna sig trygga med att mamma eller pappa sitter i rummet bredvid om jag blir ledsen eller sällskapssjuk. Denna typ av inskolning passar mig jättebra. Jag får vara med och se alla moment under dagarna och medverka till att mitt barn ska känna sig tryggt.
I fredags lämnade jag henne ensam för första gången och hon hade väldigt brottom in i hallen och ville klä av sig fort för att komma in till de andra barnen och leka. Jag klädde inte av mig ytterkläderna utan lämnade henne med en i personalen som varit med under hela inskolningen och som dessutom satt och väntade på oss med tre andra små. Belle vinkade hejdå och va inte alls ledsen. Vet dock inte om hon förstod att jag skulle gå eller om hon trodde att jag skulle sitta på stolen i rummet bredvid som igår men lämningen gick bra.
Hämtningen va riktigt spännande. Jag var rätt nervös över hur hon reagerat på att vara själv hela dagen (mellan 9.30-14.00). Till min stora lättnad hade det gått jättebra. Hon hade sovit i en timma och lekt med massor. Maten hade väl gått sådär då hon inte direkt hade ätigt så mycket men vad gör väl de så länge hon är glad och nöjd. När hon såg mig i hallen kom hon springandes och kastade sig runt min hals och började kramas och pussas. Riktigt gosigt och man kände sig verkligen saknad. Med
hennes egna lilla språk lät det som att hon berättade om dagen för mig. Hon pekade och lät som att hon letat efter mig men jag va inte där men sen skrattade hon och började berätta om något roligt hon lekt med. Tänk va mycket man kan förstå även fast de inte kan prata... Men det är väl så att man känner sina barn. Vissa saker är väldigt tydliga och då kan till och med utomstående förstå vad hon menar. Men det där är ju såklart väldigt olika från barn till barn också, Belle är mycket tydligare än va Lea va i just detta.
Hoppas lämningen i morgon går lika bra. Är lite smått närvös samtidigt som jag fortfarande har lite separationsångest över att lämna henne. Men det är kul för henne att få leka med andra barn och väldigt nyttigt att lära sig av de andra också. Märkte bara på de tre dagarna jag va där hur mycke de tog efter varandra.
Stora tjejen som sitter själv på egen liten stol och äter och dricker ur glas. Man kan ju inget annat än va en stolt mamma <3
