I går firade vi min farmor som fyllde 99 år. Jag frågade henne hur de kändes att fylla hela 99 år och hon svarade, "Hemskt... det är bara fel på allt" Ja, frågar man så får man ett ärligt svar. Visst är det häftigt att fylla 99 år men är man nästan blind och hör jätte dåligt så kan man inte leva som man önskar och jag förstår att det måste vara sjukt frustrerande och deprimerande.
Man blir som en fånge i sin egen kropp för klar i huvudet är hon. Jag kan verkligen sitta och prata med farmor och de gör så ont i hjärtat att veta hur ledsen hon är över situationen :(
Älskade farmor, jag älskar dig så <3